Peruker

118 118 Perukset Pris: 149,00

118 118 perukset som inkluderar en brun fluffig pe…

118 Perukset Pris: 99,00

Brun krullig peruk i afro-look och en matchande sj…

1500-tals Kung Blond Peruk Pris: 199,00

Se till att sticka ut på festen med denna blonda p…

1700-tals Peruk Vit Pris: 199,00

Även kvinnor bar frisyrer som liknade männens unde…

En peruk beskrivs som en lös frisyr av huvudhår som är avsedd att bäras på en människas huvud. Äkta peruker är gjorda av människohår, men de kan också vara gjorda av get- och hästhår, ull, fjädrar eller konstmaterial. I vissa länder är peruker en del av en ämbetsdräkt, till exempel domare och jurister. Skådespelare och operasångare använder sig ofta av peruker för att gestalta en viss roll.

Redan i det forna Egypten bar både män och kvinnor inom aristokratin peruker som skydd mot solen eller som tecken på hög status. Detsamma gällde flera andra folk som till exempel assyrier, fenicier, sumerer, greker och romare. Inom den grekiska teatern användes olikfärgade peruker för att karakterisera olika roller. I kejsartidens Rom bar både män som kvinnor peruk och man kan även konstatera att vissa naturfolk har i skrämmande syfte använt peruk i krigstid.

I väst blev under 1600-, 1700- och i viss mån även 1800-talet peruker återigen ett stort mode. Modet bestämdes då av vad som var modernt vid hovet och i England använde Elisabeth I (1533-1603) sin berömda, karakteristiska röda peruk och vid franska hovet dikterades modet av Ludvig XIII (1601-1643) och i ännu högre grad av “solkungen” Ludvig XIV, (1638-1715).

Barocken

Ludvig XIV byggde upp Versailles där han levde i lyx och överflöd och var ledande för dåtidens herrmode med sina överdådiga peruker och sina dramatiska och extravaganta kläder. Männens peruker blev allt längre, lockigare och mer invecklade. Det var svårt att fästa en hatt på peruken, så hattarna blev nu mindre och bars mest i handen eller under armen.

Med tiden spred sig perukmodet över hela Europa och det blev i stort sett obligatoriskt för en modemedveten, välklädd person att använda peruk. Under 1655 gav Ludvig XIV tillstånd till verksamhet till 48 nya perukmakare i Paris och detta är bevis på hur stort det var. Fattiga människor sålde sitt hår, som blev material till peruker. Många föredrog att raka av sig sitt vanliga hår och i stället låta tillverka en peruk av detta.

Detta gjorde man för att man tillfälligt blev av med löss och loppor när man tog av den på kvällen. På vintern kunde peruken sättas ut i kylan och detta tog livet av ohyran. Mellan åren1670 och 1700, då nästan alla högreståndsmän bar peruk blev perukmakare ett prestigefyllt yrke. Ett tag försökte till och med perukmakare i London förmå kronan att lagstifta om peruktvång för vuxna män.

Rokokomodet

Runt 1710-1720-talet gav de mörka och rödfärgade 1600-talsperukerna vika för den vita varianten. Upplysningens nya klädmode som var ledigare, gjorde att den manliga peruken blev mindre. Kvinnoperukerna blev däremot större och vid hovet i Versailles blev de till riktiga konstverk. Under rokokon (1730-1790) byggdes kvinnornas peruker upp till höga och invecklade frisyrer, dekorerade med pärlor, konstgjorda blommor och frukter, spets, smycken, hårband och fjädrar.

Perukerna pudrades nu vita med hjälp av parfymerad stärkelse, eller vetemjöl. Slöseriet av vetemjöl blev ett bekymmer eftersom de flesta av befolkningen levde under mycket knappa förhållanden och därför började man använda potatismjöl istället. Perukuppsättningarna kunde ha olika teman, som trädgård, båt eller hus och fick ofta fantasifulla namn av sina skapare.

Peruken försvinner

Hela verksamheten gällande peruken stod för många som en symbol för överklassens slöseri och den fick sin dödsstöt i och med franska revolutionen. Storbritannien behöll modet längst, men dess militär förbjöd tidigt pudrade peruker och använde i stället en lättare peruk, vilket gav mer rörelsefrihet. 1795 lade den brittiska staten skatt på peruker och perukpuder och detta ledde till att modet dog ut helt och hållet kring 1805. I Sverige lade Gustav IV Adolf av peruken 1805.

Moderna peruker

Under 1900-talet har användning av peruker återkommit men nu i nya syften. På 1950-talet började det bli vanligt med toupéer för män, och på 1960-talet kom det en modevåg för kvinnoperuker. Perukhandeln har vuxit till en världsomfattande industri med både handgjorda och maskintillverkade peruker där både syntethår som naturhår används. I dag bär brittiska jurister peruker i rättssalen, men de täcker inte ens bärarnas eget hår.

Tillverkning av peruker

Vid tillverkning av handgjorda peruker spänns en stomme av tunt nät (tyll, gas) på en perukstock. Perukmakaren fäster med en fin nål, försedd med hulling, ett eller några få hårstrån i taget vid stommen med början i nacken och vidare uppåt och framåt. Detta kallas för tambourering. Vid en annan metod tillverkas tresser, framsar av hår, vilka sys fast på stommen i horisontella rader. Tambourerade peruker ger i regel ett naturligare intryck. Medicinska perukerna och många teaterperuker tillverkas enligt denna metod. Den senare metoden används ofta vid tillverkning av modeperuker och postischer. Mellan 50 000 och 200 000 hårstrån går åt till en peruk.

Om man nu inte råkar vara brittisk jurist, så bär man ofta bara peruk om man ska på maskerad eller klä ut sig. Men det finns de som är mindre lyckligt lottade. I till exempel England kan man, om man har långt hår, skänka sitt avklippta hår till ”the Prince’s Trust” som tillverkar peruker till barn med cancer. Man kan även skänka sitt hår i Sverige så klart, men i Sverige har man ingen chans att veta vart håret används till. Fortfarande en helt fantastisk sak att göra om man kan! Så det finns även en allvarlig sida vad gäller peruker, men om man ska på fest eller maskerad så är det ett roligt sätt att försöka likna den man ska föreställa ännu mer. Mycket av utseendet sitter ju faktiskt i håret!